Den röda tråden

Vissa säger att man ska spara det bästa till sist. Det tycker jag är dumt. Man kan ju råka inte hinna med (eller inte orka med om det gäller mat) det sista och då är det ju rent av korkat att ha sparat det. Dessutom ska man ju ta hand om det viktigaste först och ibland kan det viktigaste även vara det bästa. Som när det gäller glass.

Glass är gott. Glass kan vara väldigt gott. Italiensk Gelato kan vara fantastiskt god. En snabb sökning på det världsomspännande nätet visade att skillnaden mellan gelato och vanlig glass är att gelaton innehåller mindre fett, mindre luft och serveras lite varmare. Att den sedan avnjöts i solen i Venedig/Florens/Rom gör det ju bara ännu bättre.

Våran bibel under resan hette Lonely Planet. Till min förtjusning så gav den inte bara information om alla “Must see”, man fick även en trevlig “Top 5 Gelaterias” i alla större städer vi besökte. Många glassar var goda, men allra godast var de vi snokade upp med bibelns hjälp! På tredje plats kommer alla andra glassar vi åt, MEN:

På andra plats kommer glassen vi åt i Bolonga. Vi undrade lite var guideboken tog oss när vi strosade genom tomma gator, men så kom vi fram till “La Sorbetteria Castiglione”. Den förväntade kön uteblev, men det kan ha berott på studenternas frånvaro i staden. Här testade jag deras berömda choklad-hasselnötsglass samt någon typ av vanilj och semesterns eviga följeslagare! Fantastiskt goda alla tre måste jag säga. Bonus för de fina kexen med logotypen tryckt.

På första plats kommer gelaterian vi hittade i Rom, och dit vi även återvände för vår dagliga glass-fix. Hit traskades det inte målmedvetet, utan vi sprang rätt på stället! Av kön att döma drog vi slutsatsen att stället var populärt (men jag hade ju läst på och insåg sedan att den var med på Roms topp-5 lista). På Gelateria Giolitti var det betala först, beställ sen, och gärna i ett rasande tempo, som gällde. Och jag måste säga att första dagens framhastade kombination med Mörk choklad (gudomlig), björnbärssorbet och citronsorbet var den allra allra bästa! Men deras pistage gick inte heller av för hackor. Enda smolken i bägaren var värmen som gjorde att man fick äta väldigt snabbt, speciellt när man försöker fota också! Extra bonus för de chokladdoppade rånen.

Fortsättning följer med fler matupplevelser

Ni får hålla ut ett tag till, bloggpausen fortsätter här på den röda tråden. Nu blir det Italienresa med (förhoppningsvis) en mängd härliga matupplevelser. Jag rapporterar när vi är hemma igen, nu drar vi på bröllopsresa!

Anledningen till min frånvaro, som nu varit i längsta laget, är att jag under fyra dagar vandrat på fjället och lagat mat på ovanstående kök. Förutom den väl värda trerättersmiddagen vi njöt av på Blåhammarens fjällstation då! Fjällvandringen gav mersmak och trots den rikliga tillgången till frystorkad mat så började min hjärna gå på högvarv. Nästa gång blir utmaningen att laga god, snabb, mättande och lätt (viktmässigt då) mat på fjället. Och då kommer det säkerligen rapporteras om hela äventyret här.

Väl hemma igen efter skidsemestern i Aosta-dalen (Gressoney närmare bestämt) har den stukade handen läkt så pass att jag kan använda tangentbordet någorlunda bekvämt igen. Åkte snowboard gjorde jag såklart hela tiden! Detta trots att att envetet snöoväder försökte stoppa oss de sista dagarna. Förutom skid- och snowboardåkning så har veckan bestått av goda öl i solen (den lilla vi fick) samt mycket och god mat. Tyvärr så fotades maten knapphändigt, så ni får stå ut med en liten beskrivning utan bilder denna gång.

Bland höjdpunkterna så finner vi gnocchin på Rifugio Guglielmina (men även deras lasagne är toppen) och en fantastisk pasta carbonara på La Tana del Lupo. Det sistnämnda stället bjöd även på systemets mest galna och energiska ägare samt en fantastisk utsikt från solstolarna. När man är i Aosta-dalen är man även tvungen att äta Zuppa Valdostana (eller Aosta-soppa som jag kallar den). Den består av kål, bröd och en ansenlig mängd ost i en klar buljong. Låter lite konstigt, men är en riktigt god och framförallt mättande måltid efter några timmars åkande. Här kan man också börja ana denna del av Italiens förkärlek till ost. Mycket ost. Förutom den ostfyllda soppan så kan man få polenta med ost (här kan vi snacka mättande!) stora ravioli i ostsås och lasagne som innehåller mer ost än annat. Såklart så får man alltid lite parmesan att pudra över.

Förutom de stora mängderna ost så började vi även med den trevliga ovanan att doppa vitt bröd i olivolja (och balsamvinäger). En farligt beroendeframkallande anrättning som säkerligen kommer anammas här hemma också. Med mig hem har vi några flaskor vin från orten, lite salami från den lokala butiken samt en massa inspiration till de fantastiskt goda, men även enkla pastarätterna som jag tycker är så typiskt för Italien. Allt du behöver är bra råvaror och lite tid!

Såhär laddar jag upp inför den stundande skidresan, popcorn och weissbier. Lite solsidan på TV medan den sista tvätten som ska packas ner torkar. Nu drar vi till Italien för en veckas skid- och snowboardåkning. En hel del god mat och gott vin kommer det säkerligen också bli! Ses om en vecka!

Hemma igen efter en vecka i USA. Copper mountain, Colorado närmare bestämt, där jag kombinerat jobb och skidåkning. Sambon hängde också, med men satsade fullt ut på skidåkningen…

Efter en hel del konferensmat och valmöjligheter i backen som sträcker sig till hamburgare eller pizzaslice, är det skönt att vara hemma igen och äta hederlig hemlagad mat. Lite matinspiration fick jag i alla fall, av en fantstisk havregrynsgröt som sambon upptäckte på restaurangen Alpinista. Titta på bilden (om än lite suddig) här nedaför?!

Riktigt krämig havregrynsgröt (kändes nästan om om det var grövre än gryn, typ kross) kokat i mjölk med torkade frukter och nötter. Toppat med färska jordgubbar och lite lönnsirap kan det inte bli bättre! Vem kan nu säga att gröt är tråkigt?

Inspirerad av detta plockade jag ihop en egen blandning av nötter (valnötter och paranötter) och torkad frukt (russin, tranbär och gojibär) att piffa upp filen och gröten med framöver. Och jag kanske ska ge mig på att kopiera den där gröten också?!

Det finns väl inget som är så förknippat med jul (i matväg i alla fall) som pepparkakor? För mig är det också starkt förnippat med starten på julen, eftersom jag försöker alltid hinna baka dem så tidigt som möjligt. Annars köper vi ett paket i början av december, äter några stycken, bakar sedan egna, åsså står köpekakorna kvar fram i februari.

Därför hittar vi pepparkakor bakom första luckan i denna “Julkalender” med just pepparkakor, tillsammans med ett enkelt o supergott recept på pepparkaksdeg. Originalet kommer från min dagmamma som sedan omarbetats av min egna mor. Det blir VÄLDIGT många pepparkakor av detta recept, så halvera gärna receptet, dela med dig av degen eller bjud in alla vänner på pepparkaksbak!

Pepparkaksdeg

1.5 dl vatten
1.5 dl sirap
5 dl socker
350 g smör
1.5 msk kanel
1.5 msk ingefära
0.5 msk malda nejlikor
1 tsk kardemumma
16 dl vetemjöl (+2,5 till utbaket)
1 msk bikarbonat

Gör såhär:
Koka upp vatten, sirap och socker i en stor kastrull/gryta. Lägg i smöret och låt det smälta. Låt svalna några minuter under omrörning. Se till att det blir slätt. Blanda sedan i alla kryddor. Blanda ut bikarbonaten ordentlig i mjölet. Tillsätt sedan mjölblandningen till smeten och rör så att inga mjölklumpar finns kvar. Låt stå kallt några dygn. När du bakar ut pepparkakorna gräddar du dem i 225 grader 4-5 minuter.

Nu sitter jag och sambon på ett tåg på väg till Bollnäs. Ett perfekt tillfälle för mumsig picnicmat o vin tänkte jag! Så igår fixade jag sallad med grillad kyckling, pärl-couscous och grönmögelost. En liten flaska vin på det o fredagsmyset på resande fot var kirrat. Sen visade det sig att sambon lider av post-vaccineringssjuka och är inte alls sugen på mat eller vin. Men jag smuttar på mitt glas vita o njuter av att det är fredag.

Bilden är tagen där hemma, då jag inte riktigt fått kläm på hur jag får upp mobilbilderna på bloggen ännu. Trevlig helg!

Kanske var det bara för att min semester var slut och jag trampade iväg till jobbet i morse, men visst kändes luften lite mer höstfrisk? Inget fel med det; den tidiga hösten är riktigt härlig tycker jag, vi hade en underbar semestervecka (förkylning till trots) och det kommer säkerligen några Brittsommar-dagar ännu.

Den korta semestern (som mest beror på äventyren i Australien, så jag ska inte klaga) började med Madonna-konsert i Göteborg och fortsatte uppåt längs Bohuskusten. Aktiva dagar med bl.a. paddling varvades med slappa dagar i solen. Mycket god mat har vi också ätit. Fisk och skaldjur i massor såklart, både i soppa, grillat i matsäcksmacka och bara för sig själv att frossa i. Åsså en glass om dan (minst) såklart! Bilden ovan visar på min obotliga barnslighet då jag inte kan bestämma mig för en sorts strössel. Tur att man är vuxen nog att bestämma själv i alla fall. Alla barn bakom i kön fick inte samma chans!

Nu är det dax för nya tag och jag ska fortsätta blanda mat- och bakinlägg med lite annat som jag tar mig för. Hälsingeostkaka version 2.0 utlovas (den första versionen testades innan bloggen startades) tillsammans med varma grytor och soppor och massa gott bröd såklart!

-med motivet jag lovade att inte visa…

Sista helgen i Sydney bjöd på mycket regn och rusk, och man längtade nästen hem till Sverige och den värme som alla pratade om. På lördagen tog vi den sista turen in till centrum och shoppade, strosade och njöt allmänt av livet som Sydney-bo. På kvällen passade vi på att titta på de häftiga konstverken som presenterades på operahusets segel. Detta ljusspel var en del av Sydneys Vivid-festival med konst och musik. Titta bara vilka häftiga bilder som projiceras på seglen:

På söndagen tog jag mig en sista promenad till Coogee beach (eller det blev två sista promenader egentligen). För första gången på länge sken solen, och det var både surfare och badare i vattnet. Jag nöjde mig med att fota lite och sedan sitta på stranden, men en härlig frukost och en god bok. En perfekt avslutning på resan!