Den röda tråden

Vissa säger att man ska spara det bästa till sist. Det tycker jag är dumt. Man kan ju råka inte hinna med (eller inte orka med om det gäller mat) det sista och då är det ju rent av korkat att ha sparat det. Dessutom ska man ju ta hand om det viktigaste först och ibland kan det viktigaste även vara det bästa. Som när det gäller glass.

Glass är gott. Glass kan vara väldigt gott. Italiensk Gelato kan vara fantastiskt god. En snabb sökning på det världsomspännande nätet visade att skillnaden mellan gelato och vanlig glass är att gelaton innehåller mindre fett, mindre luft och serveras lite varmare. Att den sedan avnjöts i solen i Venedig/Florens/Rom gör det ju bara ännu bättre.

Våran bibel under resan hette Lonely Planet. Till min förtjusning så gav den inte bara information om alla “Must see”, man fick även en trevlig “Top 5 Gelaterias” i alla större städer vi besökte. Många glassar var goda, men allra godast var de vi snokade upp med bibelns hjälp! På tredje plats kommer alla andra glassar vi åt, MEN:

På andra plats kommer glassen vi åt i Bolonga. Vi undrade lite var guideboken tog oss när vi strosade genom tomma gator, men så kom vi fram till “La Sorbetteria Castiglione”. Den förväntade kön uteblev, men det kan ha berott på studenternas frånvaro i staden. Här testade jag deras berömda choklad-hasselnötsglass samt någon typ av vanilj och semesterns eviga följeslagare! Fantastiskt goda alla tre måste jag säga. Bonus för de fina kexen med logotypen tryckt.

På första plats kommer gelaterian vi hittade i Rom, och dit vi även återvände för vår dagliga glass-fix. Hit traskades det inte målmedvetet, utan vi sprang rätt på stället! Av kön att döma drog vi slutsatsen att stället var populärt (men jag hade ju läst på och insåg sedan att den var med på Roms topp-5 lista). På Gelateria Giolitti var det betala först, beställ sen, och gärna i ett rasande tempo, som gällde. Och jag måste säga att första dagens framhastade kombination med Mörk choklad (gudomlig), björnbärssorbet och citronsorbet var den allra allra bästa! Men deras pistage gick inte heller av för hackor. Enda smolken i bägaren var värmen som gjorde att man fick äta väldigt snabbt, speciellt när man försöker fota också! Extra bonus för de chokladdoppade rånen.

Fortsättning följer med fler matupplevelser

Det är verkligen stiltje här på bloggen nu. Kom på mig själv med att förutom att mina egna blogginlägg tryter så har jag knappt tagit mig tid att läsa mina favortitbloggar på sistone. Jag ska skärpa mig på båda fronterna.

Jag har i alla fall hunnit med en sväng på den internationella Matfestivalen, som kuskar runt i Sverige och nu hamnat i Linköping (sista dagen idag). Mumsiga crêpes till lunch, franska ostar, saftiga körsbär, mumsiga kanderade nötter och ett gäng oliver blev resultatet av besöket. Tur att jag bara han med ett lunch-besök, annars hade jag nog länsat fler stånd. Det är alldeles för trevlig att ströva runt och prova en stor del av det europeiska köket!

Väl hemma igen efter skidsemestern i Aosta-dalen (Gressoney närmare bestämt) har den stukade handen läkt så pass att jag kan använda tangentbordet någorlunda bekvämt igen. Åkte snowboard gjorde jag såklart hela tiden! Detta trots att att envetet snöoväder försökte stoppa oss de sista dagarna. Förutom skid- och snowboardåkning så har veckan bestått av goda öl i solen (den lilla vi fick) samt mycket och god mat. Tyvärr så fotades maten knapphändigt, så ni får stå ut med en liten beskrivning utan bilder denna gång.

Bland höjdpunkterna så finner vi gnocchin på Rifugio Guglielmina (men även deras lasagne är toppen) och en fantastisk pasta carbonara på La Tana del Lupo. Det sistnämnda stället bjöd även på systemets mest galna och energiska ägare samt en fantastisk utsikt från solstolarna. När man är i Aosta-dalen är man även tvungen att äta Zuppa Valdostana (eller Aosta-soppa som jag kallar den). Den består av kål, bröd och en ansenlig mängd ost i en klar buljong. Låter lite konstigt, men är en riktigt god och framförallt mättande måltid efter några timmars åkande. Här kan man också börja ana denna del av Italiens förkärlek till ost. Mycket ost. Förutom den ostfyllda soppan så kan man få polenta med ost (här kan vi snacka mättande!) stora ravioli i ostsås och lasagne som innehåller mer ost än annat. Såklart så får man alltid lite parmesan att pudra över.

Förutom de stora mängderna ost så började vi även med den trevliga ovanan att doppa vitt bröd i olivolja (och balsamvinäger). En farligt beroendeframkallande anrättning som säkerligen kommer anammas här hemma också. Med mig hem har vi några flaskor vin från orten, lite salami från den lokala butiken samt en massa inspiration till de fantastiskt goda, men även enkla pastarätterna som jag tycker är så typiskt för Italien. Allt du behöver är bra råvaror och lite tid!

På senare tid har jag försökt att köpa mer ekologiskt kött samt närproducerat kött från djur som får gå ute så mycket som möjligt. Sambon suckar lite ibland när jag jagar runt på affärerna och jag förstår honom. Det är inte alltid lätt att få tag på detta ekologiska kött utan att leta sig fördärvad, bli irriterad över dåligt utbud och bli ruinerad på kuppen!

På grund av allt detta har jag letat runt efter ekologiska kött-producenter i Östergötland, för att kunna köpa kött direkt från bonden. Så glad blev jag då när jag hittade Ullälva gård, bara några mil utanför Östergötland! De föder upp KRAV-märkta djur som efter slakt hängmöras i en vecka, styckas av deras egen styckmästare och sedan levereras hem till dig! Man får då en halv (om man inte vill ha mer då) kalv, som väger ca 55 kg utan ben. För att detta skulle få plats i vår lilla lägenhets-frys delade vi denna halva med ett par kära vänner. En kvart till oss alltså!

Riktigt stora fina stekar blir det!

Köttfärs i massor!

Kvällen har därför ägnats åt att dela upp fransyskor, bogar och entrecote, skivat biff, vägt upp köttfärs och gjort i ordning hamburgare till sommarens grillkvällar (vilket P gjorde med stor precision och entusiasm), samtidigt som jag paketerade och märkte. Sambon snodde åt sig några hekto av de drygt 22 kg färs vi fick, och gjorde en fantastisk köttfärssås. Om det beror på köttet eller sambon låter jag vara osagt, men det lovar gott inför framtida middagar. Nu några timmar senare är frysen fylld och magen mätt och vi har förmodligen kött fram till sommaren och lite mer därtill. Och jag kan fortsätta äta kött med lite bättre samvete!

Nu borde jag hämtat mig från förra helgens matsmässa så pass att jag kan ge ett litet referat. För er som undrar höll den till i Eriksbergshallen på Hisingen i Göteborg.

Sammanfattat i en mening så var det dött lopp mellan glädjen över all inspirerade mat och ångesten över all trängsel som det var. För trångt som tusan var det. Tyvärr så trångt att jag ibland bara struntade i vissa utställare för jag orkade inte brottas med alla andra. Det enda positiva med det var att min plånbok klarade sig lite lindrigare undan.

Annars så var det mycket ost och kött (som mina vegetarian/vegan syskon påpekade), en hel del choklad, olja och röror/chutneys. Variationen var det inget fel på tycker jag, och mycket var såklart fokuserat på västkusten. Det jag gillade mest var att kunna gå runt och jämföra alla olika producenter och skaffa sig en personlig uppfattning om vad man gillade bäst.

Choklad fanns det som sagt en hel del av. Det blev inga praliner för min del, men väl lite mörk choklad!

Hos Alexander the greek fanns det oliver i massor tillsammans med andra inlagda grönsaker och såklart olivolja! Jag fick med mig en burk fetaostfyllda paprikor!

Förutom ovanstående exempel slank det bland annat ner en fin olivolja, fantastiskt surdegsbröd från Alvar och Ivars surdegsbageri och fantastiskt fin bit Salmalax, som sambon sedermera lagade födelsedagsmiddag på. Jag sällar mig helt klart till fan-skaran av denna fina lax!

Inspiration fick jag såklart också med mig och förhoppningsvis rinner det över på bloggen också fram i vår.

Stor presentation på jobbet idag. Då får jag såklart för mig att baka lite till fikat efteråt också. Under ett stort paj-haveri sent igår kväll kändes det ändå rätt så bra att jag satsar på forskningen och inte ger mig på någon karriär som bagare/konditor.

Ikväll blir det tapas på Tapas (Linköpings relativt nyöppnade tapas restaurang med det självförklarande namnet). Jag kan redan nu rekommendera det, då det inte är första gången vi går dit!

Mer lyckade förehavanden i köket kommer sedan under helgen! Ha en bra fredag!

Som ni kanske märkt har det varit ganska trögt här på bloggen i några veckor. Den senaste veckan har jag mest kommit hem till dukat bord och njutit av sambons rätter utan att tänka på att fota eller blogga om saken. Det betyder inte att det inte var värt att blogga om, men vi kommer säkerligen laga mycket av den goda maten igen, och då delar jag med mig.

Helgen blir full av pyssel. I morgon blir det till att hämta älgkött som bland annat ska bli en härlig gryta på lördag, då vi får Indiska gäster på middag. Svenskt så det förslår! Jag har även planerat in ett semmelbak, och eftersom det är en hel del som sökt på semlor de senaste veckorna, så tipsar jag redan nu om mitt recept på semmelbullar. Bröd ska det också bakas, och alla hjärtans dag kanske får firas på något mysigt sätt.

Bild lånad från produktinfo på www.tohi.be
Men för att jag inte bara ska prata om vad kom kommer sen, så passar jag även på att tipsa om en riktigt god choklad från det Belgiska chokladföretaget dolphins ekologiska märkeThoi. Jag har bara testat denna variant ännu, men är redan fast! Mörk choklad med salta rostade mandlar. Chokladigt, krispigt och lite salt. Helt perfekt enligt mig! Att den är rättvisemärkt och kravmärkt gör ju att det känns bra i hjärtat också!

Matinspirationen går lite på sparlåga just nu. Fokuserar mest på att få till goda och relativt enkla middagar på kort tid, och det blir inget nytt till bloggen. Trots det läser jag ju om mat för fulla muggar, som vanligt. Och PÅ mat (eh, förpackningarna mest då) också för den delen. Jag brukar inte ta upp sådana här saker på bloggen, men nu i idétorkans tider kommer jag ändå med en liten upptäckt från mina bakside-läsningar.

Jag hade länge Arlas Smör&Rapsolja hemma. Flytande matfett kändes praktiskt och jag trodde det var bättre ingredienser än andra flytande margarin. Kockarna blandar ju gärna smör och olja när de steker, och jag fick väl för mig att det här var ungefär samma sak. En del smör, en del olja typ. Sen så läste jag innehållsförteckninge, som lyder enligt följande:
Rapsolja (70%)
Skummjölk
Smörolja (8%)
Vegetabiliskt fett
Koksalt
Emulgeringsmedel
Konserveringsmedel
Arom
Surhetsreglerande medel
Färgämne (betakaroten)

Hm… när jag ser kockarna laga mat så är det mer 50/50 av smör och olja. Då får man i sig grädde, salt, mjölksyrakultur och rapsolja. Därför trotsar jag numera latheten och tar både en klick smör ur kylskåpet OCH en skvätt olja från skafferiet. Lite större arbetsinsats, mycket mindre tillsatser!

Många tycker surdegsbak är krångligt. Anledningarna är bland annat att det är många moment och det tar väldigt lång tid. Sen så vet man inte riktigt hur surdegen reagerar från gång till gång. Men, efter att ha bakat med surdeg (och långa jäst-jäsningar också för den delen) i ett par år nu, så tycker jag inte alls det är så krångligt. Visst, man behöver ha lite framförhållning och planera lite, men för övrigt tar det inte mer tid än ett vanligt bak, och den mesta av tiden sköter ju sig degen aldeles själv!

För att illustrera hur jag brukar lägga upp mitt bakande så ger jag er ett litet smakprov på en brödbakar-helg. För det är framförallt på helgen som jag bakar. Teoretiskt sett kan jag säkert sätta fördegen på kvällen, knåda ihop degen på morgonen och sedan ta en eftermiddag att jobba hemma och baka ut bröd. Men det händer inte så ofta. Dessutom är jag ganska morgontrött och börjar jag efter jobbet är risken att jag väntar på att få grädda mina bröd framåt småtimmarna. Då passar helgen bättre! Men, säger kanske ni, vill man inte sova ut på helgen, ta en långpromenad, gå på stan och luncha eller kanske ge sig ut på skridskor/skidor/bada (beroende på årstid)? Jodå, men det funkar också!

På fredags (eller lördags-) kvällen sätter jag en surdegsgrund. Antingen en vete- eller rågsur. Eller bådadera om jag har energi. Kanske lite kross eller hela gryn i blöt? Eller en skållning beroende på morgondagen bröd.

Jag är verkligen ingen morgonmänniska, utan sover i godan ro på morgonen och efter en lång frukost blandar jag fördeg med resten av ingredienserna och kör i assistenten (börjar dagen springa ifrån en kan man här ta en snabb dush medan knådningen pågår).

Sen ska det ju jäsa i 3-5 timmar (mer åt det långa hållet på vintern, då det är lite kallare i köket). Då finns det så massa tid att göra allt det där “andra” man vill hinna med. Ett träningspass, en sväng på stan, en långpromenad eller en fika med vänner. På sommaren jäser allt lite snabbare så då får man inte ta en riktigt lika lång utflykt.

Framåt eftermiddan tittar jag till degen igen, och den mår allt som oftast bra! Då bakar jag ut mina bröd i valfria former och låter jäsa ytterligare 1-2 timmar. En massa tid att pyssla hemma. Kanske planera middag eller varför inte titta på en film/serie??? Sedan så är det bara gräddningen kvar, och vips så har man härligt nybakt surdegsbröd som har mognat lagom till söndagsfrukosten (eller måndagen då om man väljer söndan som bakdag)! När man får in snitsen att planera runt bröden så blir det inte ett så enormt projekt, utan bara något som vävs in i resten av livet. Sen är det ju vissa dagar man experimenterar lite mer och då kan det ju vara bra att stanna hemma under tiden!

Så, sätt igång en surdegsstart, och sedan så är det bara att börja testa!

Först måste jag säga att alla rubriker som innehåller ord som “iskyla” eller “Sverige fryser” gör mig lite trött. Vi har ju helt enkelt fått en riktig vinter för en gång skull!!! Men om man nu ska vara ute och aktivera sig i vintervädret så kan det ju vara på sin plats att tipsa om lite varma (alkoholhaltiga) drycker till din alldeles egna afterski. Varm choklad och varm saft i all ära, men nu är när man blivit vuxen kan det vara roligt med lite extra skjuts i drycken ibland (jag har inte myntat uttrycket, men tagit det till mitt hjärta, helst uttalat med en tysk brytning)!

Här nedan kommer det lite tips, många med inspiration från Österrike. Vet inte om det beror på att de är har ovanligt bra fantasi när det gäller varma alkoholhaltiga drycker, eller att det är landet jag spenderat mest vinter-tid i.

Varianter på varmt vin

Jag tycker fortfarande det funkar med glögg, allra helst vår hemgjorda, som inte är så fruktansvärt söt. Vill man förändra sig lite, men ändå hålla fast vid rödvinsbasen kan man följa de engelska influenserna och göra Mulled Wine, eller de österrikisk/tyska och göra Glüwein.

Fler varianter finns såklart både här och var, bland annat i Lettland, där de kallar det karstvin.

Varm choklad med rom

Den självklara klassikern och favoriten (i alla fall enligt mig) är ju varm choklad med rom, eller lumumba som det även kallas i alperna. Helst ska man använda sig av mörk (Stroh)rom, men ljus fungerar det också. Med riktig hemlagad choklad (inget Oboypulver här inte) och en gräddklick på toppen blir det allra bäst!
Tycker man inte om just rom kan man ju till exempel skvätta i cointreau eller baileys istället.

Jagatee, te med rom

Österrikarna nöjer sig inte med lumumba, utan tycker även man kan servera te med rom (inte lika stor favorit hos mig). Om man ska vara ännu mer speciell kan man testa Jagatee (Jagerte/Jägerte) som bland annat består av speciell inländer-rom, svart te, men ska även innehålla andra ingredienser, så som apelsin och socker. Man kan nog spetsa det mesta varma med rom, varför inte testa varm saft med rom?

Heisse Witwe

Heisse Witwe är helt enkelt varm plommonlikör, som serveras i litet glas, toppad med vispad grädde som pudras med kanel. En klassiker på afterskin i Österrike!. Det finns till och med en plommonlikör som heter just Heisse Witwe, men vilken som går säkerligen bra.

Winter Pimms

Pimm´s är en klassisk ginbaserad sommardryck i England, som då blandas med lemonad och frukt. Det finns även en vintervariant, Pimm´s Winter cup, som rekommenderas att man blandar med äppeljuice och serverar varm. Mycket gott i min mening!

Annars verkar engelsmännen förtjusta i mulled cider, som görs ungefär som Mulled Wine, men med (engelsk) cider istället. Ett recept som verkar trevligt (för jag har själv inte testat ännu) hittar du här.

Nu åker jag snart iväg på en jobbresa till Colorado, men hoppas att jag hinner utforska skidåkningen “over there” och kanske ta del av amerikanernas skidtraditioner, om de nu har några! Det kommer således vara lite tyst här ett tag, men jag återkommer i slutet av januari, förhoppningsvis med mer energi än någonsin.