Den röda tråden

Vissa säger att man ska spara det bästa till sist. Det tycker jag är dumt. Man kan ju råka inte hinna med (eller inte orka med om det gäller mat) det sista och då är det ju rent av korkat att ha sparat det. Dessutom ska man ju ta hand om det viktigaste först och ibland kan det viktigaste även vara det bästa. Som när det gäller glass.

Glass är gott. Glass kan vara väldigt gott. Italiensk Gelato kan vara fantastiskt god. En snabb sökning på det världsomspännande nätet visade att skillnaden mellan gelato och vanlig glass är att gelaton innehåller mindre fett, mindre luft och serveras lite varmare. Att den sedan avnjöts i solen i Venedig/Florens/Rom gör det ju bara ännu bättre.

Våran bibel under resan hette Lonely Planet. Till min förtjusning så gav den inte bara information om alla “Must see”, man fick även en trevlig “Top 5 Gelaterias” i alla större städer vi besökte. Många glassar var goda, men allra godast var de vi snokade upp med bibelns hjälp! På tredje plats kommer alla andra glassar vi åt, MEN:

På andra plats kommer glassen vi åt i Bolonga. Vi undrade lite var guideboken tog oss när vi strosade genom tomma gator, men så kom vi fram till “La Sorbetteria Castiglione”. Den förväntade kön uteblev, men det kan ha berott på studenternas frånvaro i staden. Här testade jag deras berömda choklad-hasselnötsglass samt någon typ av vanilj och semesterns eviga följeslagare! Fantastiskt goda alla tre måste jag säga. Bonus för de fina kexen med logotypen tryckt.

På första plats kommer gelaterian vi hittade i Rom, och dit vi även återvände för vår dagliga glass-fix. Hit traskades det inte målmedvetet, utan vi sprang rätt på stället! Av kön att döma drog vi slutsatsen att stället var populärt (men jag hade ju läst på och insåg sedan att den var med på Roms topp-5 lista). På Gelateria Giolitti var det betala först, beställ sen, och gärna i ett rasande tempo, som gällde. Och jag måste säga att första dagens framhastade kombination med Mörk choklad (gudomlig), björnbärssorbet och citronsorbet var den allra allra bästa! Men deras pistage gick inte heller av för hackor. Enda smolken i bägaren var värmen som gjorde att man fick äta väldigt snabbt, speciellt när man försöker fota också! Extra bonus för de chokladdoppade rånen.

Fortsättning följer med fler matupplevelser

Semesterfirarna är plötsligt överallt. Bland vännerna, bland statusuppdateringarna på FB, till och med bland matbloggarna. Själv har man några veckors jobb kvar och får göra det bästa av situationen. Därmed inleddes en fredagskväll i dekadens á la semester. En kall öl och chips medan middagen tillagades. Det gick mest ut på att pastan kokade till favvo-rätten just nu, den sicilianska pastan som vi snott rätt och slätt från fina Pickipicki. Rosévin till det som sedan även fick ackompanjera efterrätten.

Jag har frossat i jordgubbar o mjölk (med en liten skvätt grädde, så som det ska va) de senaste dagarna/veckorna. Men idag var det dags att ta jordgubbarna ett steg till. En skål grundas med riktigt god vaniljglass (någon gång ska jag göra egen, men tills dess duger Sias ekologiska bra), sedan lägg en stor hög skivade jordgubbar på och toppas med Vispgrädde smaksatt med amaretto (mandellikör) och en nypa vaniljpulver. Himmelskt gott i den varma sommarkvällen.

…men vi måste nog se över möjligheterna till att göra goda sommardrinkar. Vi hade inte ens hälften av ingredienserna till en Caipirinha, och då har vi ändå Pitú hemma.

För att göra brödbakandet än mer coolt än det redan är så arrangerade jag i helgen ett bröd-battle. Två bröd stod mot varandra och slogs om gunsten hos nio matglada midsommarfirare. Under tre frukostar slogs de båda bröden om titeln Årets Öja-bröd 2010. Kampen var hård in i det sista, och trots kommentarer som:
“det är doping att stoppa nötter i ett av bröden*
“bara att det här brödet är med och slåss mot ett bröd med nötter i borde göra det till vinnare”
“ett bröd som ser torrt och tråkigt ut och sedan smakar fantastiskt gott förtjänar att vinna”

…så drog nötbrödet till sist det längsta stråt, rev ner de största applåderna, fick flest röster och sparkade helt enkelt det andra brödets rumpa. Jag ger er härmed Öjabrödet 2010:

Öjabrödet 2010

2 lagom stora limpor
15 g jäst
5 dl vatten
60 g turkisk yoghurt
25 g olivolja
400 g Vetemjöl special
300 g Dinkelfullkornsmjöl
150 g sötmandel och valnötter (50/50)
50 g linfrön
10 g salt

Gör Såhär:
Lös jästen i vattnet. Blanda allt utom salt och nötter i assistentens bunke och kör ca 8 minuter på låg hastighet. Tillsätt saltet och kör ca 5 minuter till på lite högre hastighet. Tillsätt nötterna mot slutet och knåda nu bara precis så nötterna blandas ordentligt i degen. Låt jäsa i bunken ca 2-2 1/2 timme. Sätt ugnen på 275 grader under tiden. Sätt en plåt på botten (oöm) och en plåt i mitten av ugnen. När brödet jäst klart stjälps det upp på mjölad bänk. Dela i två delar (om du inte vill ha ett jätte-bröd) och vik ihop på mitten. Lägg bröden på den varma plåten (i mitten) och skjutsa in i ugnen tillsammans med ett par isbitar på den undre plåten. Grädda i 10 minuter innan temperaturen sänks till 200 grader. Lufta genom att öppna ugnsluckan efter ca 15 minuter (total tid) och passa på att sätta in en termometer. Ta u bröden när de har en innertemperatur på 97 grader (tar totalt ca 25-30 minuter). Låt svalna på galler, om du kan vänta så länge!

Herman* kom hem till mig, med noga instruktioner om hur han skulle skötas. Det var omrörning många gånger om dagen, matning, pyssel och så skulle han andas ordentlig såklart. Sedan så kom han ju med ett recept på Herman-kaka också.

Jag började med att ha honom instängd i burken en hel eftermiddag. Åkte sedan till sommarstugan över helgen och lämnade Herman ensam hemma. Sedan fick han visserligen lite mat, men det där med omrörning skötte jag aldrig riktigt bra. Men den snälle Herman bubblade på glatt hela tiden.

När det tillslut var dags att baka kaka på Herman så kunde jag ju inte hålla mig till recept-förslagen jag fått, utan var tvungen att göra en egen Herman-kaka. Och även här var Herman mycket förlåtande och utvecklades till en väldigt saftig och god kaka. Om jag bjudit på denna innan jag försökte ge Herman nya hem så kanske fler hade velat adoptera en bit!

*Nej, herman är inget djur, utan en kedjebrevs-surdeg som jag fick äran att adoptera

Herman-kaka med rabarber och körsbär

1 del herman surdeg
3 ägg
1,5 dl sur visgrädde (har man inte sur grädde lika ofta som jag funkar säkert cremé fraiche också)
2,5 dl socker
3,5 dl vetemjöl
0.5 tsk ekologiskt vaniljpulver
1 tsk salt
skalet av en citron, saften av en halv
300 g rabarber
1 dl surkörsbärs-kompott (eller något annat du tycker är gott)

Gör såhär:
Följ instruktionerna du fått med din Herman. Dela honom i fem delar, ge bort fyra och använd den femte delen till denna kaka. Vispa ägg och socker pösigt. Blanda ner Herman, grädde och citronen, salt och vaniljpulver. Rör ner mjölet. Tillsätt till sist rabarbern som är skuren i cm-stora bitar. Ströa och bröa en form, ca 24 cm i diameter. Häll i smeten och lägg sedan körsbären på toppen. Grädda i 175 grader ca 1 timme.

Sambon är på vift igen. Då brukar jag passa på att riktigt gå lös i köket och pyssla så det står härliga till! Inte riktigt så intensivt har det blivit denna gång. Det kan beror på att han bara är borta tre dagar. Eller att jag själv ska iväg på resa snart. Eller att jag har lite för mycket på annat håll.

Vad det än beror på så har jag i alla fall äntligen använd upp filodegen som blev kvar från födelsedags-mezen tidigare i vår. Filodegspiroger var tanken och fyllningens bas blev bladspenat och chevré. Mycket chevré. Men så står det också i vår receptsamling: “Man kan laga mat utan chevré, men varför chansa?”

Resultatet blev (även för mig) överraskande gott! Krämiga och frasiga och, ja ni fattar! Dessa piroger passar både som utflyktsmat, som en liten förrätt, som del av en buffé, eller som här, ett tillbehör till en STOR sallad och den fantastiska rostbiffen på innanlår som jag haft nöjet att mumsa på hela veckan. Maten räcker ju så mycket längre när man är ensam….

Filodegspiroger med spenat och ost

ca 12 stora eller 24 små

1 paket filodeg
300 g bladspenat (fryst går toppen)
1 stor gul lök
3 klyftor vitlök
200 g chevré
250 g keso
50 g soltorkade tomater
olja - att steka i samt att pensla filodegen med
kanel
muskot
spiskummin
salt, peppar
ägg - till pensling
sesamfrön - till dekorering

Gör såhär:
Tina först filodegen. Det tar ett tag! Hacka lök och vitlök fint. Fräs den mjuk i lite olja och tillsätt sedan spenaten och låt den fräsa med ett tag. Krydda med kanel, muskot och spiskummin efter smak. Salta och peppra också. Låt det hela svalna och blanda sedan ner smulad chevré, keso och soltorkade tomater som strimlats.

Tag fram ett ark filodeg i taget. Vik det på mitten, längs långsidan, så det blir en bred remsa. Vill du ha små piroger så delar du varje ark på mitten och gör hälften så breda remsor. Pensla hela längden med lite olja. Lägg en klick smet i ena änden av remsan. Vik över kortsidan mot långsidan så det bildar en trekant. Vik sedan över paketet så att den gamla kortsidan ligger parallellt med långsidan den vikts mot. Fortsätt så tills remsan tar slut och du har en trekantig pirog. Här skulle jag ha tagit “in action bilder inser jag! Fäst änden på degen med lite olja och lägg skarven nedåt. Lägg på en plåt med bakplåtspapper. När en plåt är full penslar man pirogerna med ägg och strör över sesamfrön. Grädda i 200 grader ca 10 minuter.

För andra söndagen på mindre än en månad har det blivit surdegs-crumpets till frukost. Väldigt enkelt om man har en vete-sur i gömmorna och helt fantastiskt gott! Min favvo-topping på dessa små sega, runda, stekta bröd är färskost och marmelad. Smält smör är annars en klassiker! Fastnade för dessa gjorde jag redan under min tid i Australien. Men hemlagade är såklart godast!

Receptet kommer härifrån, men om man inte har en vete-sur så länkar jag till ett recept med jäst här. Jag har testat en gång med jäst och blev inte riktigt nöjd, så jag kommer fortsätta med suris-varianten framöver. Detta kommer helt klart bli en helg-tradition att hålla hårt i! Konservburkar där både locket o botten är borta funkar bra att steka dem i. Glöm bara inte att smörja dem väl! Jag kör med ringar som man tydligen ska steka ägg (!?!?) i. Tilläggas bör att de inte är köpta i Sverige. Här steker vi ägg utan ringar, eller hur?

Efter flera veckor, ja månader kanske, med brödexperiment som blivit lite sisådär så hittade jag äntligen rätt igen! Jag har envisats med att ha lite för mycket vatten i degar med lite för lite gluten (läs mycket rågmjöl) och ändå försökt jäsa bröden utan formar.

Men så äntligen fick jag till det! Det blev inte så mörkt, men alldeles lagom mjukt o fluffigt, med lagom mycket gojs och en hel del fullkorn. Tillräcklig spännande för att funka med bara smör, men inte för speciellt för att ha vanliga pålägg på. Ett riktigt Lotta-bröd helt enkelt!!! Kanske var det den pigga vete-surdegen, kanske var det tillsatsen av turkisk yoghurt? Vad det än var så var det bra.

Då jag återigen räknade lite fel på degvätskan och därmed fick öka på mjölmängden blev det ganska mycket bröd. En sisådär 4-5 normalstora limpor. Tur va väl det, för nu går det åt med ljusets hastighet! Men om ni är osäkra på att ett lotta-bröd också är ert favoritbröd så går det säkert utmärkt att halvera receptet.

Ett Lotta-bröd helt enkelt

4-5 limpor
450 g vetesurdeg - bubblig o fin (satt på ca 50 g surdegsgrund, 200 g vatten och 200 g vetemjöl kvällen innan)
250 g dinkelfullkornsmjöl
200 g grahamsmjöl
400 g vetemjöl special
6 dl vatten
100 g (ca 1 dl) turkisk yoghurt
80 g solroskärnor
50 g linfrön
50 g russin
100 g aprikoser (osvavlade såklart)
15 g salt

Gör såhär:
Vispa ihop surdegen kvällen innan och låt stå övertäckt under natten. Blanda surdeg, mjöl vatten och yoghurt i assistentbunken och kör ca 10 minuter på låg hastighet, eller tills degen börjar gå ihop ordentligt. Hacka under tiden aprikoserna i grovt. Tillsätt sedan saltet, öka hastigheten och kör ca 5 minuter till. Mot slutet tillsätts frön och frukt (vänd gärna aprikoserna i lite mjöl så blandas de i bättre). Kör nu inte för länge, då blir det aprikos-mos!

Låt degen jäsa ca 3 timmar i en inoljad plastbunke. Vik degen två gånger den första timmen och låt den sedan jäsa i lugn och ro! Baka ut till valfria bröd, degen är tillräckligt fast att bakas ut utan korgar! Låt jäsa 1-2 timmar till. Sätt ugnen å 275 grader med två plåtar inne. En oöm i botten och en i mitten av ugnen. När bröden jäst färdigt, för smidigt över dem (kanske 2 o 2) på den varma plåten. Sätt in plåten i ugnen och lägg samtidigt 1-2 isbitar på den undre plåten. Grädda 5-8 minuter på max värme (min går till 275 ungefär), sänk sedan till 225. Efter totalt en kvart vädrar du genom att öppna ugnsluckan och passa på att sticka in en termometer i brödet. Baka tills innertemperaturen är 96 grader. Det tog ca 20 minuter för mina mindre bröd och närmare en halvtimme för de lite större!

Några av er kanske undrar vad som hände med mitt bak-maraton i påskas. En sats pretzels och en sats bagels samt lite protein-bars kan ju knappt räknas som ett maraton? Tappade jag farten? Tappade jag degen? Nej, inget av detta, men det blev inte fler bröd som var värda ett eget blogginlägg helt enkelt.

Dels så bakade jag ett ljust bröd på vete-surdeg, ungefär som det här. Jag struntade bara i rågmjölet i fördegen och tillsatte lite fullkornsdinkel dag två. Gott som vanligt!

Det andra brödet blev ett halvgrovt surdegsbröd på bland annat rågmjöl och potatis, smaksatt med fänkål och som fick sötma av banan och muskavadosocker. Gott gott, men ack så platt. Det är ytterligare ett bröd som följer min trend att göra lite VÄL kladdiga degar. Jäsning och gräddning i formar hade inte varit fel. Så där får ni inte heller något recept, men jag kommer ge mig på det igen, för smaken var som sagt riktigt bra!

Mer bröd kommer, vi ska bara tömma frysen lite först!

I ett svagt ögonblick i höstas anmälde jag mig till Göteborgsvarvet. Då det var mer än halvåret kvar tänkte jag inte så mycket mer på det då. Nu är det helt plötsligt mindre än två månader kvar, och jag måste verkligen öka på löpträningen! Visserligen har jag tränat duktigt hela vintern, men med tanke på årets snömängd så har det varit minst sagt svårsprunget ute.

Det är inte alltid så lätt att få till ett bra mål mat direkt efter träningen och jag därför satt i mig energybars några gånger. Nog för att de mättar bra och håller mig på ett glatt humör tills middagen är färdig, men mycket onödigt innehåller de också. De recept jag hittat på bars man baka själv är väldigt kolhydratrika (med sirap/honung och mycket gryn). Jag ville ha något mer protein- och fettrikt med lite mindre kolhydrater för att passa efter träningen.
Mitt första experiment innehåller mycket nötter och frön, keso och ägg som binder ihop dem, kakao för smak och en del gryn för kolhydrater (och protein). Både smak och konsistensmässigt blev det en hit, och kroppen får något att jobba med tills middagen är klar!

Efter-träningen bars

16 bitar
100 g keso
3 ägg
50 g jordnötssmör
2 msk kakao
100 g blandade nötter (jag hade pekan- para- och valnötter)
2 msk linfrön
1 dl kokosflingor
50 g solrosfrön
75 g torkad frukt (russin och gojibär i mitt fall)
2 dl (80 g) flingor (havregryn och vete flingor denna gång)
20 g (1 msk) flytande honung (kan uteslutas)

Gör såhär:
Mixa keso, ägg och jordnötssmör med stavmixer, rör ner kakaon. Hacka nötterna fint. Blanda nötter, linfrön, kokos, solrosfrön och torkad frukt (kan behöva hackas beroende på storlek) i äggsmeten. Rör ner lite honung om du tycker det behövs. Tillsätt grynen till en lagom konsistens (ungefär som chokladbollssmet är bra). Täck en form (ca 20×30 cm) med bakplåtspapper och klicka ut smeten. Platta till ordentligt och grädda sedan i 175 grader ca 30 minuter. Tag bakplåtspappret ur formen och skär rutor medan kakan är varm. Förvara i burk i kylen och linda in i gladpack när du ska stoppa ner en i väskan!

Enligt mina beräkningar så har dessa bars följande näringsvärden per 100 g; 360 kcal, 20,6 g kolhydrater, 12,6 g protein, 24,3 g fett (ca 150 kcal per bit).

Såklart kan man ändra om själv efter behag och behov! Hör gärna av er på tips på förbättringar!

…med bagels. Bagels är ett annat bröd som ibland skapar cravings hos mig. De går ju ofta att få tag på på caféer, men sällan annars. Degen är i princip den samma som för pretzels, men skillnaden är att man kokar bagels i honungsvatten innan gräddningen. Här gjorde jag en fullkornsvariant med dinkelmjöl.

Detta är mitt andra försök att baka bagels, och ännu har jag inte fått till den där riktiga kompakta segheten. Jag får helt enkelt jobba vidare. Receptet kommer återigen från boken Bröd av Jan Hedh och är återigen halverat.

Fullkornsbagels med dinkel

10-15 st
Fördeg:
10 g jäst
125 g vatten
180 g vetemjöl special

Lös upp jästen i vattnet, tillsätt mjölet och knåda 10 minuter. Låt jäsa i inoljad bunke ca 3 timmar, eller över natt i kylskåp.

Stora degen:
10 g jäst
150 g rumsvarm mjölk (Jan säger 125 gram, men jag tyckte det blev väl torrt)
200 g dinkel fullkornsmjöl
175 g vetemjöl special
5 g honung (liten tesked)
25 g rapsolja
12 g salt

50 g honung till kokningen, ägg att pensla med samt sesamfrön och linfrön att strö på.

Lös upp jästen i mjölken. Häll degspaden över fördegen och tillsätt mjöl och honung. Kör i assistent, ca 3 minuter på låg hastighet. Tillsätt sedan smöret och kör 5 min till. Tillsätt sedan saltet, öka hastigheten och kör 10 minuter. Låt vila 30 minuter i en inoljad, övertäckt bunke.

Dela sedan degen i 10-15 bitar. Forma dem lite avlånga och låt vila 5 minuter. Rulla varje bit till en ca 30 cm lång sträng, som är ganska tjock, och forma till en ring. Tryck ihop skarven ordentligt! Låt jäsa på och under duk i 45 minuter.

Sätt ugnen på 230 grader. Koka upp 5 liter vatten med 50 g honung (går att skala ner lite). Lägg i några bagels i taget och låt koka 1 minut. Vänd några gånger under tiden. Låt rinna av med hjälp av hålslev och lägg på en plåt. Pensla bröden med ägg och strö över linfrön, sesamfrön eller varför inte vallmofrön. Grädda 12-15 minuter, tills de är gyllenbruna. Ät gärna med philadelphiaost!