Den röda tråden

Vissa säger att man ska spara det bästa till sist. Det tycker jag är dumt. Man kan ju råka inte hinna med (eller inte orka med om det gäller mat) det sista och då är det ju rent av korkat att ha sparat det. Dessutom ska man ju ta hand om det viktigaste först och ibland kan det viktigaste även vara det bästa. Som när det gäller glass.

Glass är gott. Glass kan vara väldigt gott. Italiensk Gelato kan vara fantastiskt god. En snabb sökning på det världsomspännande nätet visade att skillnaden mellan gelato och vanlig glass är att gelaton innehåller mindre fett, mindre luft och serveras lite varmare. Att den sedan avnjöts i solen i Venedig/Florens/Rom gör det ju bara ännu bättre.

Våran bibel under resan hette Lonely Planet. Till min förtjusning så gav den inte bara information om alla “Must see”, man fick även en trevlig “Top 5 Gelaterias” i alla större städer vi besökte. Många glassar var goda, men allra godast var de vi snokade upp med bibelns hjälp! På tredje plats kommer alla andra glassar vi åt, MEN:

På andra plats kommer glassen vi åt i Bolonga. Vi undrade lite var guideboken tog oss när vi strosade genom tomma gator, men så kom vi fram till “La Sorbetteria Castiglione”. Den förväntade kön uteblev, men det kan ha berott på studenternas frånvaro i staden. Här testade jag deras berömda choklad-hasselnötsglass samt någon typ av vanilj och semesterns eviga följeslagare! Fantastiskt goda alla tre måste jag säga. Bonus för de fina kexen med logotypen tryckt.

På första plats kommer gelaterian vi hittade i Rom, och dit vi även återvände för vår dagliga glass-fix. Hit traskades det inte målmedvetet, utan vi sprang rätt på stället! Av kön att döma drog vi slutsatsen att stället var populärt (men jag hade ju läst på och insåg sedan att den var med på Roms topp-5 lista). På Gelateria Giolitti var det betala först, beställ sen, och gärna i ett rasande tempo, som gällde. Och jag måste säga att första dagens framhastade kombination med Mörk choklad (gudomlig), björnbärssorbet och citronsorbet var den allra allra bästa! Men deras pistage gick inte heller av för hackor. Enda smolken i bägaren var värmen som gjorde att man fick äta väldigt snabbt, speciellt när man försöker fota också! Extra bonus för de chokladdoppade rånen.

Fortsättning följer med fler matupplevelser

Semesterfirarna är plötsligt överallt. Bland vännerna, bland statusuppdateringarna på FB, till och med bland matbloggarna. Själv har man några veckors jobb kvar och får göra det bästa av situationen. Därmed inleddes en fredagskväll i dekadens á la semester. En kall öl och chips medan middagen tillagades. Det gick mest ut på att pastan kokade till favvo-rätten just nu, den sicilianska pastan som vi snott rätt och slätt från fina Pickipicki. Rosévin till det som sedan även fick ackompanjera efterrätten.

Jag har frossat i jordgubbar o mjölk (med en liten skvätt grädde, så som det ska va) de senaste dagarna/veckorna. Men idag var det dags att ta jordgubbarna ett steg till. En skål grundas med riktigt god vaniljglass (någon gång ska jag göra egen, men tills dess duger Sias ekologiska bra), sedan lägg en stor hög skivade jordgubbar på och toppas med Vispgrädde smaksatt med amaretto (mandellikör) och en nypa vaniljpulver. Himmelskt gott i den varma sommarkvällen.

…men vi måste nog se över möjligheterna till att göra goda sommardrinkar. Vi hade inte ens hälften av ingredienserna till en Caipirinha, och då har vi ändå Pitú hemma.

Jag har länge varit sugen på att testa att göra egna meze-rätter och tyckte att min födelsedagsfest var ett ypperligt tillfälle. Vilka är inte bättre att experimentera på än sina goda vänner? Jag försökte hålla mig till ett enhetligt tema, men det blev tillslut en litet mishmash av grekiskt, libanesiskt och en touch av Nordafrika, men gott blev det hursom!

Efter att ha tillbringat en hel dag i köket kan jag ge ett litet tips: var några stycken som hjälper till att laga maten (mycket trevligt också), alternativt kan man förbereda lite mer dagarna innan. Det blev ganska hektiskt med andra ord, och väl uppdukat högg vi in på maten så snabbt att det inte fanns en chans till att fånga den på bild. Som tur var blev det lite mat över, så vi fick lunch dagen efter och en chans till fotografering.

Då flera av rätterna var utanför min “comfort zone” så följde jag de recept jag hittade ganska noggrant. De plockades från höger och vänster, och jag länkar helt sonika till de sidor jag tog mina recept.

Bland det som blev kvar dagen efter (vilket förhoppningsvis inte betyder det som blev mindre gott) hittar vi vinbladsdolmar och köttfärspiroger, bakade med denna deg. Jag gjorde även några vegetariska som innehöll frästa champinjoner, vitlök och bladspenat kryddade med spiskummin och paprikapulver. En tabouhle med massa bladpersilja, morotsdipp (förenklad variant av detta recept) och lite oliver.

För övrigt serverades även små kebab-spett, fast på älg, en böndipp med avokado, som är precis som denna avokadohoummus, fast med blandade bönor istället (ja, det blev ett felköp), fetaostfyllda paprikor och orientaliskt tunnbröd.

Till efterrätt slog jag till med baklava (jag är en sucker för sötsliskiga saker), som jag gjorde ungefär efter detta recept. Missade mandelmassan och tog istället 1 dl mandel och lite mer socker. Det blev riktigt bra, men jag undrar om man inte ska skära rutorna innan man gräddar, för att slippa allt fnas….

Summa sumarum så blev det väldigt gott och inte alls så krångligt som jag tänkte mig. Jag har helt enkelt fått blodad tand, så det upp! Det kommer säkerligen mer meze framöver!

Fredagsmys har ju på grund av en viss reklam blivit ett etablerat koncept. Jag vill istället slå ett slag för söndagsmys! Efter en händelserik helg i Göteborg, med musikal, drinkar och middag, är det skönt att krypa ner i soffan med Damernas detektivbyrå på TVn. En skål glass sitter inte heller fel. Denna gång fick Ben and Jerrys ge vika för min egen mix. Vaniljglass, chokladmaränger, marsmallows och chokladsås. Perfekt för att ladda upp inför den nya veckan.

När det är det sista du äter på hela året, så gäller det att det är något riktigt smarrigt, eller hur?!

Inför årets nyårsmiddag så har ansvaret för efterrätten hamnat på mig. Eller, jag tog nog det uppdraget alldeles frivilligt om vi ska vara korrekta. En stor anledning är alla smultron vi har i frysen, efter sommarens galna smultronsäsong.

Tidigare har vi gjort parfait av sommarens sparade smultron, något som gör dem all rättvisa i världen. All den där somriga smultronsmaken kommer fram så bra parfait! Smultronparfait blir det även denna gång, men nu när det gäller nyårsmiddagen passar jag på att piffa till det lite extra. Bilder kommer i efterhand, då uppläggningen inte sker förrän lite före (eller efter, så kan det också bli ibland) tolvslaget på torsdag.

Smultron- och fläderparfait samt smultrontryffel på passionsfruktsspegel

14-16 portioner
Smultron- och fläderparfait
8 dl smultron

0,75 dl koncentrerad fläderblomssaft

4 äggulor

1 tsk vaniljpulver

2 msk råsocker

4 dl vispgrädde

Gör såhär:
Tina smultronen och mosa dem med en gaffel. Vispa grädden i en bunke, inte allt för hårt. Vispa gulorna hårt med råsocker och vanilj i en annan bunke, tills de blir riktigt krämiga. Rör ner fläderblomssaft i smultronen och blanda det sedan med äggkrämen. Blanda ner lite grädde och rör så att det blir jämnt. Vänd sen försiktigt ner resten av grädden i äggsmeten. Häll upp i portionsformar (eller två större) och ställ i frysen. Tag fram dem och låt tina lite i kylen innan servering. Om de har svårt att lossna så doppa snabbt formen i lite varmt vatten!

Smultrontryffel
75 g smultron

0,5 dl råsocker

ca 2 msk grädde
 (ev)
150 g mörk choklad i små bitar

25 g smör

Denna gång vill jag ha tryffeln lite mjukare och tillsätter därför grädde, vill man ha lite hårdare tryfflar kan man utesluta det.
Gör såhär:
Bryt chokladen i små bitar och lägg i en skål. Mosa smultronen och koka upp tillsammans med sockret, tills det smält. Koka upp grädde i en annan kastrull (du kan behöva koka upp lite mer än det som behövs). Häll den varma bärpurén över chokladen, tillsätt grädde och smör och rör tills det blir en slät massa. Rör ordentligt så smeten svalnar (och stelnar) lite. Fyll sedan en sprits och spritsa snygga toppar, eller andra fantasifulla former…

Passionsfruktsås

5 passionsfrukter
1 dl råsocker
5 dl färskpressad apelsinsaft

Gör såhär:
Koka upp apelsinsaft och socker och låt reducerade till ungefär hälften. Skrapa kärnorna ur passionsfrukterna, lägg dem i en skål och häll över den reducerade apelsinjuicen. Jag hällde den genom en sil för att få bort fruktköttet. Låt såsen kallna.

Lägg upp passionsfruktssås på en tallrik, tag ur parfaiten ur formen och placera på tallriken, lägg tryffeln snyggt bredvid. Garnera t.ex. med citronmeliss, hela smultron, flagad choklad eller annat trevligt.

Dagen har bestått av jobb, storhandling, pyssel i köket (mer om det senare), fixande av middag (det kommer också senare) samt förberedelser till morgondagens bak. Nu har jag verkligen gjort mig förtjänt av att sjunka ner i soffan, slå på TV:n och zappa fram en skräckis. Till detta belönar jag mig med en riktigt god ostbricka och ett glas portvin. Kommer inte längre ihåg alla ostarna, men det är en kitt-ost, en roquefort, en manchegio samt en hård dessertost från Vorarlberg (ett fall av nostalgiköp). Hoppas ni också har en bra allhelgonakväll!

Här kommer ett inlägg som jag länge längtat efter att få skriva.

Hälsingeostkaka är inte samma sak som Småländsk ostkaka. Hälsingeostkaka tillagas med fördel av en (äldre) dam bosatt i hälsingeskogarna, på mjölk direkt från bonden. Hälsingeostaka ska vara fast och gnissla lite när man äter den. Någon säger att den ska smaka blyertspenna, men det låter ju inte så gott.

När man som jag är bosatt många mil från Hälsingland får man göra det bästa av saken. Då köper man gammeldags mjölk, trotsar åldersgränserna (för någon dam klassar jag mig inte som ännu), och ger sig i kast med att ysta för fulla muggar. Ge mig några år så ska jag ge de gamla damerna en match. Än så länge så är min ostkaka i alla fall ett helt OK substitut.

När man gör ostkaka så går det åt mycket mjölk. Man brukar räkna en liter per person, och det stämmer nog ganska bra! Det tar lite tid, så det är lika bra att göra ordentligt mycket på en gång! Det finns också många tips, idéer och olika tillvägagångssätt där ute. Är det någon som har något ytterligare tips så säg gärna till!

Hälsingeostkaka

ca 10 portioner

10 liter gammeldags mjölk (helst icke-pastöriserad)
90 g (1,5 dl) vetemjöl
2 msk löpe

Gör såhär:
Värm mjölken till 40 grader (det sägs 37-38, men någon tipsade mig om att man fick det rätta gnisslet om man värmer lite mer). Blanda mjölet med lite av mjölken, tillsätt löpen. Blanda sedan i detta i resten av mjölken och rör FÖRSIKTIGT några minuter. Låt sedan stå tills ostmassa har bildats, ca 1 timme.

Rör lite försiktigt så att ostmassan sjunker till botten, häll sedan av den del av vasslen som går och häll över ostmassan i en silduk. En grovmaskig handduk i durkslag går också bra. Här man man låta vasslen rinna av i några timmar upp till över natten i kylskåp.

Häll/lägg över ostmassan i en form. Antingen en rund sockerkaksform eller en avlång brödform. Tryck till ordentligt så att ostkakan blir kompakt. Häll bort lite mer vassle. Grädda ostkakan i vattenbad 225 grader, minst 1 1/2 timme. Den ska bli fast helt igenom. Du kan hälla av vassle under tiden om det blir mycket. Det blir gärna en svart skorpa på ostkakan. Ta bort den när ca 1/2 timme återstår, höj temperaturen till 250 grader och låt ostkakan bli gyllenbrun igen. Alternativt tar du bara bort skorpan när ostkakan är klar och svalnat. Det går mycket lättare tycker jag. Låt svalna i formen innan du stjälper upp kakan.

Ostkakan går toppen att frysa in. Vid servering skivar man ostkakan, lägger i en form och slår över lite grädde/mjölk och gräddar i ugnen tills den fått lite färg. Sen ska den serveras med grädde och nykokt hallonsylt. Saftsås sägs också vara korrekt, om man nu skulle gilla det. Eller varför inte hjortronsylt? Risken är att den går åt lite väl snabbt och innan man vet ordet av måste man släpa hem tio nya liter mjölk från affären. Speciellt när far får delar av ostkakan i födelsedagspresent! Grattis!

Hemma igen efter kursen, och nu ska det bli ordning på bloggen igen. Börjar helgen med lite fredagsmys och en enligt mig grymt underskattad efterrätt: Marängsviss, -swich, -schwich…
Ja ja, tur att det är lättare att göra den än att säga dess namn! Inga hemgjorda maränger tyvärr, men chokladsåsen är hemkokad i alla fall. Den allra enklaste; blanda lika delar (volym) socker, kakao och vatten. Koka upp och vispa under tiden, låt koka ca 1 minut. Klart!
Trevlig helg på er alla!