Den röda tråden

- bakning, matlagning och andra spontana infall

Den röda tråden

Archive for May, 2009

Mer korv åt folket!

…åtminstone om det är sådana här!

sausage

Igår lyckades jag äntligen pricka in när “The organic butcher” (som bara säljer KRAV-kött) hade öppet och efter en del velande satsade på lamm-korvar kryddade med rosmarin. Han hade för övrigt massor av härliga köttprodukter som jag gärna testat om jag inte skulle åka hem snart. Som alla andra korvar här var de råa, men när jag stekte dem utvecklades en underbar doft av härliga kryddor! Även smaken var helt underbar, med den härliga lammsmaken (jag har blivit väldigt hooked på lamm här) blandat med rosmarin och andra lite starkare kryddor! Tänk om det fanns lukt- och smakbloggar!

Tillbehören blev en kylskåpsrensning bestående av couscoussallad med diverse grönsaker och melon. Kanske inte min bästa, men korven i sig överglänste allt annat! Nu vill jag ju få tag i sådana här korvar i Linköping också (ser att Taylors och Jones i Stockholm har liknande korvar, men det bli ju lite väl långt). Man kanske skulle testa att göra själv? Någon som har några korv-stoppar tips?!

Snart är jag hemma igen och eftersom jag har längtat i över en månad på att få baka så kommer det förmoldigen att spruta ut bröd ur min ugn och ut på bloggen. Håll utkik!

Banan-tips

Huruvida det är någon idé att köpa krav- och rättvisemärkta bananer (problemet verkar vara att odlarnas förhållanden inte är så bra som det påstås) kan diskuteras. Jag vill i alla fall tro att det är ett bättre val, så jag kan fortsätta äta bananer med gott samvete. Det jag däremot stört mig mycket på är att man måste sälja alla rättvisemärkta bananer färdigpaketerade i påsar. Tänk om jag själv vill bestämma hur många bananer jag vill ha, och vilka?! (Att jag tror det beror på att folk tog bort märkningen från dessa dyrare bananer för att de inte var beredda att betala för sig gör mig inte mindre irriterad.)

Här i Australien finns inte rättvisemärkta bananer. Med tanke på att alla baner här är inhemska (Imperial bananas, det ni!) så får man väl tro att plantage-arbeternas arbetsförhållanden är OK. Även om jag hört europeiska backpackers klaga på att bananarbete är tungt. Däremot finns det ekologiska bananer, och här har man löst märknings-problemet väldigt fiffigt! Titta bara:

banana

Alla ekologiska bananer är doppade i färgat vax, vilket gör det lätt för kassapersonalen att ta ut rätt pris, svårt för fuskare att betala för lite och lätt för mig att välja precis vilka bananer jag vill! I like!

Kan man inte införa detta i Sverige också?

Ut på val-safari!

Jag trodde jag helt skulle missa val-säsongen här i Australien (och det trots att det finns två säsonger), så jag blev väldigt glad då jag insåg att man kunde se valar utanför Sydney redan i slutet av maj! Nu är det alltså knölvalar jag pratar om (Humpback whales på engelska). Knölvalarna simmar från havet runt Antarktis på hösten (hösten här alltså, dvs i maj-juli) då det börjar bli mindre mat i vattnet och beger sig mot det varma vattnen längre norrut i stilla havet. Där föder honorna sina kalvar, och de som inte föder detta år parar sig. I slutet av augusti fram till december simmar valarna söderut igen mot de näringsrika haven i söder. Både på vägen upp och ner simmar valarna längs Australiens kust, förbi Sydney och speciellt på hösten så simmar de nära land för att utnyttja norr-gående strömmar.

whale1

När man ser den här bilden förstår man varför de heter knölvalar!!!

Så den sista helgen här var det äntligen dags att ge sig ut på val-safari (Whale Watching). Jag och H blev lite oroliga då vår resa i lördags blev inställd på grund av dåligt väder, men söndagen mötte oss med strålande sol och inte såå farliga vågor. Vi åkte söderut förbi alla våra favoritstränder (Bondi, Bronte, Coogee, Maroubra) och såg den första valen vid Botany bay (den bukt som James Cook stannade vid första gången engelsmännen kom till australien), inte långt från kusten. Den första valen var ganska aktiv och uppe mycket vid ytan, men vi fick inte se några spektakulära trick. Sedan följde vi en mamma och hennes 1-2 åring ett tag, som även de var uppe vid ytan och sprutade vatten, andades och dök ner igen. Fortfarande inga trick. Vi såg sedan några delfiner hoppandes vid båten(!!) innan vi gav oss iväg mot den första valen igen. Vi fick istället syn på en fjärde val, men var vid det här laget ganska vana med val-sprut och ryggfenor. När jag så smått tappat tron på att vi skulle få se ett hopp så hände det!!! Valen tog ett jätteskutt ur vattnet och landade sedan med ett rejält magplask (tänk dig själv att försöka landa graciöst när du väger 20-30 ton)!!! Vi fick sammanlagt se tre härliga hopp innan det var dags att vända tillbaka!

whale2

Ett graciöst hopp i solnedgången med Sydneys kust i bakgrunden…

whale3

… slutar med ett riktigt magplask!

Jag kan verkligen rekommendera Bass and flinders som vi åkte med. De är väldigt kunniga och man får veta massor om valarna och deras beteende under resan. De är också väldigt måna om att valarna inte ska bli stressade påverkade av att vi är ute och tittar på dem. Dessutom hade de en väldigt bra fotograf i Jonas, som tog alla de bra bilderna som jag inte lyckades med (så det är inte jag som tagit bilderna denna gång!).

Sydney bortom Operahuset och Harbour bridge. Del 2 - Watsons bay och South head

I helgen gjorde jag och min kollega H en tur till Watsons bay, som ligger vid den södra spetsen av Sydney Harbours inlopp (även kallad south head). Vi tog bussen dit, som slingrade sig längs Sydneys kustlinje och genom den lyxigaste förorten, Voclouse. En fantastiskt vy över hamnen fick vi gratis när bussen stånkat upp för en av de otaliga backarna.

fishnchips

Titta så lägligt! Lunchdax och allt!

Väl framme i Watsons bay var det första som mötte oss Doyles fish-and-chips restaurang som redan fått höra om! Då det redan var dags för lunch var det lika bra att testa den på en gång, men istället för allt friterat valde jag att äta Scallops (kammussla heter det visst), gratinerade i Vodka, chili och vitlök. Helt fantastiskt gott!

scallops

Mumsiga tvåkönade musslor! Den vita delen är hanen och den röda honan.
Tänk om jag visste det när jag åt dem!

Efter lunchen begav vi oss mot den egentliga södra punkten för hamnens inlopp och passade på att titta på fyren (Hornby Lighthouse) som stod där samt de hål som var kvar efter kanonser som stått där tidigare. Vi passerade även några mysiga stränder, inklusive en nudiststrand som vi INTE inspekterade närmare. En fantastisk vy väntade, där det enda man såg österut var Tasmanska havet! Hela platsen var väldigt rofylld och jag skulle gärna återvända någon gång med en picknick! Vi vandrade sedan tillbaka och vidare mot the Gap, som är stora klippformationer på andra sidan av Watsons bay. För att vara ärlig så letade vi efter en strand i lä, men fick ge upp efter ett tag.

view

Härlig utsikt över havet. Om man inte snuddar Nya Zeelands norra spets är nästa stopp Sydamerika!

lighthouse

Hornby lighthouse, uppfört 1858 efter att två skepp förlist precis utanför South Head.

Efter allt vandrande upp och ner blev vi (i alla fall jag) mycket glad över att se en Gelatissimo (ja, jag vet att jag nämnt det tidigare, men de har helt enkelt fantastisk glass) och vi njöt av en glass i solen innan vi tog färjan tillbaka till Circular Quay.

Sydney bortom Operahuset och Harbour bridge. Del 1 - Stränderna

Nu har jag redan hunnit tillbringa tre veckor i Sydney och utforskat mer och mer av staden. Jag tänkte därför tipsa om några ställen som är värda att besöka och saker som är värda att göra. Det är inga “hidden secrets” men de sträcker sig förbi de två självklara turistmålen (som du i alla fall kommer se tillräckligt av om du gör dessa grejer, jag lovar). Jag börjar idag med en personlig favorit. Eller ska jag säga favoriter?

Sydneys stränder

För en sol- och havsdyrkare som jag är detta nästan det bästa med Sydney. Bara en kort buss- eller färjetur från centrala Sydney finns fantastiska stränder där man kan sola, bada och surfa dagen lång. Trots att det börjar bli höst här nu så är det fortfarande några tappra själar som hänger på stränderna soliga dagar. Den mest kända är såklart Bondi beach, populär för surfare (och de som bara spanar på surfarna) och den som ligger närmast centrum. Det finns dock flera härliga stränder, som alla är värda ett besök.

bondi

Vy över Bondi Beach, en lite kylig dag i slutet av april

Manly Beach ligger vid Sydneys norra inlopp, i den norra förorten Manly. Dit åker man enklast med färja från Circular Qey och man får en tur genom Sydneys fantastiska hamn på köpet. Då vi besökte Manly var det tjockt med duktiga surfare i vattnet, och när man tröttnat på att spana in tekniken finns det även en del bra shopping i Manly.

manly

Vid Manly ligger surfarna på rad och väntar på vågorna. Lite trångt verkar det allt!

Bronte Beach ligger söder ut från Bondi och har även den sin beskärda del surfare. Det som är bäst (enligt mig då) är de många grillarna och picnicborden som gör stranden perfekt för en stor picnic, med alla man känner! För barnen finns också en stor lekplats och även en liten tågbana!

Coogee Beach hittar man vidare söderut från Bronte (däremellan ligger Clovelly beach, populär att snorkla vid) och det är Coogee som är vår “hemma beach”, bara en 15-minuters promenad bort. Coogee är inte speciellt bra att surfa vid, vilket gör att man slipper vara rädd för att få en bräda i huvudet när man badar. Perfekt för ett dopp alltså. Den har också en härlig strand och såklart några grillar så att picnicen är räddad. Det jag gillar bäst är nog trots allt närheten och att det ligger en Gelatissimo i närheten, perfekt när glassuget slår till efter några timmar på stranden!

Maroubra Beach är framförallt en surf-beach, vilket verkar betyda att det är fler som åker tid för att surfa än att bada (eller så är surfarna bara mer ihärdiga än simmarna såhär på hösten). Det är här jag tog mina första paddeltag på brädan, och kl 7:30 en torsdagsmorgon så är vattnet utanför Maroubra alldeles fullt med surfare som ligger och väntar på den perfekta vågen. Man ska dock akta sig för “The Bra Boys”, ett farligt surfar-gäng som hänger på Maroubra och tydligen slår ner folk som stjäl vågor från dem. Illa för mig som nog inte skulle fatta när jag stal en våg, om jag inte bara råkar krascha in i någon!

Då min första punkt på “måste upplevas i Sydney” -listan tog större plats än jag först tänkt så återkommer jag med mina andra tips en annan dag!

Brekkie time!

Brekkie1

En helgmorgon som denna, efter ett spännande BodyJam pass tänkte jag passa på att visa upp två frukostfavoriter jag har hittat här down under.

Crumpets fick jag hos min kära bror i London och har haft cravings ända sen dess. De liknar lite en amerikansk pannkaka, men är tjockare och lite mer gummiaktig. De australiensiska är lite tunnare än de brittiska, och funkar utmärkt att värma i brödrosten, de brittiska får man t.ex. steka. Smält smör är ett populärt pålägg, men jag gillar färskost och marmelad. Jag har hittat ett recept på crumpets här, men har tidigare inte haft de ringar som behövs för att tillaga dem, men det är också fixat nu så nu kan jag fortsätta mumsa på dessa godingar när jag åker hem!

Färskpressad apelsinjuice är ju alltid gott, men denna är helt enkelt fantastisk! Massa fruktkött och inte kan den heller vara mycket pastöriserad då hållbarheten är riktigt kort (jag ser nu att min redan gått ut, oops!). Som tur är säljs den i halvlitersförpackningar (för ca 10 kr, ett fynd!) för ensamhushåll som mitt.

brekkie2

Crumpets, favvo-juicen och dessutom fruktsallad på jordgubbar och vattenmelon. Det kan inte bli så mycket bättre!

Manyana, sol och surfning

Två surf “lektioner” och en helg vid havet med labbet senare så är det väl dags att berätta lite om hur det går. Men surfningen alltså. Rapporter om vardagens jobb på labbet sparar jag åt de få som kan tänkas bry sig!

I torsdags morse var det dags för första surflektionen, vid halv åtta kom vi ner till stranden, där solen precis hade gått upp, men där det redan låg ett pärlband av surfare och väntade på den perfekta vågen. Jag började med att försöka paddla utåt och hann bli översköljd och omkullkastad av ett antal vågor innan jag kom någon vart alls. Det gick ganska vingligt med andra ord. Efter mycket paddlande lyckades jag fånga någon våg liggande, men blev då så förvånad att jag inte alls fick för mig att ställa mig upp. Då det var ganska stora vågor letade vi sedan upp ett lite lugnare (för lugnt nästan) område där jag övade att paddla och att dyka under vågorna på väg ut (så jag inte skulle tumla runt så mycket).

Efter torsdagens försök kändes det ganska mycket som om jag aldrig skulle lära mig det här, men var fast besluten att testa igen om tillfälle gavs. Och tillfälle fick jag ju!

Denna helg åkte ett stort gäng från labbet till Manyana, där vi hade hyrt ett hus med havsutsikt. Vi kom fram sent på fredagskvällen och mumsade på pizza, öl och vin efter förvirrat handlande av mat (5 personer, 3 nationaliteter och ett hum om vad vi skulle äta) på vägen.

Lördagen bjöd på strålande sol (om än lite kallt i vinden) och på förmiddagen utforskade vi stranden runt huset. Vid lunch (då de inbitna surfarna fått leka av sig i de stora vågorna) gav vi oss av till en snäll strand för att vi nybörjare (det va tillslut bara jag som testade) skulle ha en chans. Denna gång hade jag en lite större (=stabilare) bräda och mindre vågor och det gick åtminstone lite bättre. Så bra att jag faktiskt lyckades ställa mig upp så pass länge att det hanns ta kort! En hel del övning behövs fortfarande, kanske ett år i Sydney i framtiden?!

surf1

Jag paddlar som en tok för att komma upp på vågen…

surf2

…och tillslut lyckades jag även ställa mig upp en kort sekund.
Ingen fantastisk teknik, men jag ska jobba på det!

Äntligen Kängurur!

Efter ett antal död kängurur längs vägen (dödade i trafiken, vilket är mycket vanligt här) och några vi svischade förbi, spanande längs horisonten, så var det äntligen dags att få komma dem lite närmare.

Framme i Brisbane, vårt sista stopp innan flygresan till Sydney, hälsade vi på hos den familj F hade bodde hos när han jobbade i Australien för många år sedan. Det var ett kärt återseende och jag njöt av god mat, skön säng och möjlighet att tvätta lite! Förutom väldigt trevligt sällskap såklart!

Vår dag i Brisbane började alltså på Zoo. Vi struntade faktiskt i Australia Zoo (där Steve Irving brukade hänga med krokodiler) och gick istället på lokala Alma Park zoo. Ganska litet zoo, men med en hel del inhemska djur, så som kängurur, wallabys, emuer, cassowarys, koalor, dingos och dromedarer (!!!) och en del andra så som röda pandor, apor och rådjur (!!!).

Kängururna fick man gå in till och mata och klappa och såklart jag tog tillfället i akt (jag och alla barn!). Visst är det ju lite samma sak som tyskarna och sin fascination för älgar, men de kan jag bjuda på! Jag klappade och fotade så mycket jag kunde. Sedan så försökte jag även flirta lite med koalorna, men de satt mest i sina träd och sov (vilket ju inte är så ovanligt).

kangaru2

kangaru

Några kängurur var intresserade av mat, andra ville mest ligga och slappa!

Efter lunch gjorde vi även en tur in till centrala Brisbane och fick lite city-semester efter många dagar på resande fot mellan små städer och byar. Vi strosade på stan och runt i South bank Parklands, åkte färja och tittade in Chinatown. Ganska lugnt och skönt.

brisbane

Vy från färjan över South Bank Parklands med det nya parisehjulet

Väl tillbaka hos familjen Wong så åt vi även känguru till middag. En hel del känguru experience på en dag helt enkelt!

Fraser Island - eller åtminstone delar av den

Tidigare har jag ju bara berättat som snabbast om att vi inte körde 4-hjulsdriven bil på Fraser Island, och att både F och jag levde och mådde bra. Det var mest för att lugna oroliga bekanta, men nu är det alltså dags för den mer ingående beskrivningen om besöket på sandön.

Vi hade alltså valt att åka guidad tur med buss (med övernattning på ett resort) och hade förhoppningarna att få se höjdpunkterna av det som fanns på ön. För som vår guide Steve sa, så behövde man egentligen minst en vecka för att riktigt hinna uppleva allt som finns att uppleva. Det hade inte vi. Dessutom så fick vi veta att den cyklon som dragit över för 1-2 veckor sedan hade frilagt stora “stenar” (det finns egentligen inte sten (förutom sand) på ön, men dessa består av förhårdnad humus och ser ut som sten) längs den långa stranden. Detta gjorde att man inte kunde ta sig upp på den övre delen av ön med buss, vilket var lite surt, speciellt som vi inte fått veta det vid bokningen. Hursom.

Vi började dag ett med ett besök vid lake Biribi, som är en av flera regnvattensjöar på ön. Det förhårndade humuslagret under sjön håller kvar regnvattnet. Omgiven av otroligt fin, vit kiselsand (som på Whitehaven beach) ger det sjöbotten en klarblå-turkos färg som påminner om en pool. Himmelskt härligt, men såklart kunde vi inte stanna allt för länge, utan gav oss iväg på nästa stopp som var en del av den regnskog som finns på ön. En härlig vandring genom regnskogen som kändes ganska annorlunda än Eungella. Här hade de haft skogsbruk innan ön blev världsarvslistad, så de flesta träden var ganska unga (men några som fått stå kvar var gigantiska).

regnskogfi

Efter lunch gav vi oss iväg till nästa sjö, lake Wabby, som till skillnad från lake Birabi är en sjö som får vatten från en bäck. Vi vandrade över gigantiska sanddyner innan vi äntligen kom fram till den alldeles gröna sjön. Jag lovar att det var härligt att ta sig ett dopp då. På väg tillbaka till resorten såg vi resans enda dingo (trots att de annars är ganska vanliga på ön) som lojt iakttog turisterna.

wabby

På kvällen var det middag på resorten och sedan tillbringade vi kvällen med tre trevliga irländare, som inte spottade i glaset (glasen)!!! Det blev dock en ganska tidig kväll eftersom vi skulle iväg på vidare utflykter dagen efter. Morgonen därpå gav vi oss av längs den långa sandstranden på öns östkust för att se hur långt vi kunde ta oss förbi stenarna. Då fick vi även erbjudandet att se ön från ovan, i ett litet propellerdrivet flygplan. Då vi inte skulle få se norra delen av ön tog F och jag chansen att flyga. Det var en riktigt häftig upplevelse, och man fick ett helt annat perspektiv på ön. Att lyfta och landa på stranden var också häftigt! Detta rekommenderas varmt!

Väl nere på marken igen så mötte vi upp de andra i bussen och inspekterade stenmassorna som stängde av oss. Stenarna var verkligen stora och dessutom kom det in rejäla vågor över stranden (jag lyckades i princip dränka halva mig när jag fokuserade på att fota). Ingen idé att försöka alltså. Vi gjorde istället ytterligare en vandring i sanden, förbi sanddyner i flera färger, färgade av metaller i marken, och upp på en kulle. Ingen sjö denna gång, så vi fick svalka oss senare.

stenar

Sista stoppet, (efter ytterligare en lunch på resorten) var lake McKenzie, som precis som lake Biribi är en regnvattensjö med kiselstrand, bara mycket större. Då vissa delar av vår tour blivit inställd fick vi ganska mycket tid vid sjön, vilket var ganska skönt. Vi badade och slappade hela eftermiddagen innan det var dags att bege sig tillbaka till färjan, som skulle ta oss tillbaka till fastlandet och sedan vidare till Hervey Bay. Det är ju egentligen helt fantastiskt med en ö helt bestående av sand, som har både sötvattensjöar och regnskog. Visst hade jag velat se Indian Head, Eli Creak, Maheno-vraket och allt det där, men nu har jag ju en anledning att åka tillbaka!!!

mckenzie

Jag skulle inte rekomendera att åka på de resor där man packar in 10 backpackers (som aldrig har kört med 4-hjulsdrift eller i sant förut) i en bil och som kör som galningar över stranden. Framförallt med tanke på de olyckor som varit. Men om jag skulle åka tillbaka skulle jag nog gärna vilja åka mer på egen hand (bil med chaufför eller ett gäng med folk man känner), kunna campa och själv bestämma över tiden. För det är verkligen en fantastisk ö att uppleva!

Eungella national park

Så, efter lite utsvävningar åt annat håll kommer här fortsättningen på resan genom Queensland. När vi kom tillbaka till Arlie Beach efter den härliga seglingen kastade vi oss i bilen och gav oss av mot Eungella National park. Efter lite diskussion om var vårat boende för natten egentligen låg (nationalparken är stor) så insåg vi att det var en bra bit och det var MYCKET uppför. Mer än så uppfattade vi inte för det hade redan blivit mörkt (vilket det blev redan vid 6-tiden). Efter att ha slingrat oss upp för den långa backen så hittade vi snabbt Eungella Chalet, ett hotell som hade sin storhetstid (om det någonsin haft det) för ett bra tag sedan, men som enligt broschyren skulle ha en fantastisk utsikt (som vi inte såg mycket av såklart). Hursomhelst så var det en säng att sova i och man kunde även få mat så vi var nöjda.

Morgonen därpå gav vi oss iväg mot starten för vandringslederna och letade upp en lagom lång strapats för oss. Vi handlade lite lunch och gav oss först iväg och tittade på näbbdjuren. De är tydligen väldigt sällsynta i det vilda, men här simmade det glatt omkring flera stycken. Mycket konstiga djur det där.

platypus

Nog för att de var lätta att se, men mindre lätta att fota. Det här blev nog det bästa försöket.

Vandringen genom regnskogen var mycket fin och vi såg massor av häftiga växter, men inte så många djur. Mest små ödlor, som det kryllade av, och en och annan igel som kröp på oss.

rainforest

Ett par exempel på de många häftiga träd och lövverk såg vi under vår vandring.

Väl tillbaka vid bilen var vi ganska trötta och på den hisnande resan ner för berget kunde vi även njuta av den fantastiska utsikten vi missat dagen innan. Det är en bit att köra till Eungella nationalpark från Bruce Highway, men har man tid så är det verkligen värt en resa, om inte annat för de lättskådade näbbdjuren och den fantastiska utsikten på vägen dig!


Sök i Bloggen

You are currently browsing the Den röda tråden blog archives for May, 2009.